Känslor och tankar
Nånting jag ofta känner det är att jag alltid försöker vara andra till lags. Att alltid anpassa mig efter andra. Jag vill ju självklart att alla ska ha det bra men någon gång måste även jag få vara i centrum.
Alla har vi behov av att få bekräftelse. Även om man får en massa bekräftelse från sociala medier så är det ändå från dom vi bryr oss mest om vi behöver få sen ifrån.
Att bli sedd handlar om massor, att bara fråga om hur ens dag varit, eller ge en komplimang för kanske det man har på sig osv.
Däremot har jag så svårt att ta till mig det. Just för att jag alltid känt att jag varit den som gett bekräftelsen till andra. Att jag varit andra mer till lags.
Att få en komplimang för något JAG är bra på har jag så svårt att ta mig till. Det är som att jag tror deras ord bara är tomma typ. Dom säger det bara för att.
Jag vet inte varför det faktiskt är så. Men om någon säger "jag är glad att jag har dig, tack för att du finns", så känns det så svårt att ta in det.
Kanske finns vissa orsaker till det. Just för att jag nästan aldrig känt mig behövd. Att någon faktiskt vill vara med mig, att någon faktiskt ser mig. Jag har ofta känt att jag bara duger i vissa situationer.
Jag gillar dig för den du är! Du är otroligt värdefull vännen!! ❤️