Lite tankar

Alla kommer vi till en punkt då vi känner att gränsen är nådd. Att nu är det nog. Och lite så har jag börjat känna nu. Att man som person inte kan ta för mycket. Liksom bara ge och ge men aldrig få något tillbaka.


Då ska man försöka hitta självrespekt och verkligen tänka om man klarar mer. Om man accepterar det beteendet. Eller ska man förlåta. 

Jag börjar verkligen känna att jag anpassat mig så himla mycket för att få bekräftelse men inget gensvar alls. Liksom noll. Är det då man bara ska skita i det och gå vidare. Eller fortsätta hoppas och att man en dag kanske är bra. Att man faktiskt duger? 

Eller ska man sätta stopp och finna sig själv igen och förstå att sitt egna värde som person är mer värt än att gå runt och hoppas. 

Jag finner ibland inte det rätta orden. Liksom det har hänt så mycket. Jag är rädd att hamna i förlossningsdepp, känner att jag snart är där.

Jag mår dåligt. Känner mig mest tom och utmattad, arg och irriterad. Känner bara stress och press. Har noll tålamod. 

Den här bebisbubbla och lyckan för andra barnet har inte riktigt kommit känner jag. Jag är lycklig som fått en dotter, en helt underbar en. Men jag kan inte njuta.

Allt jag tänker på är att ha det städat. Vad jag ska göra sen, om jag ska plugga eller söka jobb. Eller båda. 

Skriv inläggstext 

Torsdag

Bebisen har haft vilodagar denna vecka. Varit lugnare än vanligt men jag har känt den. Idag kör den på som vanligt.

Har mer och mer börja tro att det är en pojke där inne. Så ska bli spännande och se vem som gömmer sig där inne :)

Liknande inlägg

Mitt mående

Så mycket känslor inom mig. Så mycket som hänt sedan i juni. Saker som påverkat mig enormt. Saker som fått mig att nå botten. Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Saker som man aldrig trodde hända kan hända.

Jag är bra på att trycka bort mina känslor. Dölja när jag mår dåligt. Finns nog bara 4 personer som vet hur skit jag mått. Även om jag idag mår bättre så är det fortfarande en lång process kvar. Bearbeta och gå vidare. Att ha varit på den nivå av att må dåligt som för mig var botten har varit jobbig psykiskt. Jag har bara tänkt på bebisen. Om den tagit skada av mig nedstämdhet och de dagar (varje dag) jag gråtit.

Jag har väl märkt att ju bättre JAG började må desto aktivare blev bebisen i magen.

Allt jag hoppas på nu är att allt ska bli bra igen. Att jag kan andas utan att bli rädd för framtiden.

Blogg listad på Bloggtoppen.se