Jävligt less

Börjar bli så jävla trött på alla anonyma kommentarer eller personen som använder olika namn när den kommenterar. Kan ni inte stå för det ni säger så skriv inget alls.


Sen att du som anonym tror vi skaffat ett till barn för att lappa ihop vårat förhållande?! Verkligen inte, tror inte jag eller Jimmy skulle göra det om nu vårat äktenskap varit dåligt. Absolut att man kan ha upp och nedgångar. Det har nog dom flesta mer eller mindre.

 Du som uttrycker dig så kan väl säga vem du är till att börja med. 

Min text handlar inte ett dugg om mitt äktenskap.  Utan vänskap. En vänskap som tyvärr inte kan fortsätta längre. För jag mår dåligt som inte fått någon som helst uppmärksamhet. Inte det minsta tecken på att vilja träffa Alicia. Så nej mitt äktenskap handlar det inte om. 

Från och med nu kommer inga anonyma kommentarer godkännas. Inte personer som byter namn men med samma ip.

Jag är så extremt less på att vara snäll. Förlåta och hoppas. 

bekräftelsebehovet

Jag hatar mitt beroende som finns. Att facebook och instagram kan ta så mycket tid ifrån en. Att det kan få styra våra liv. Jag sitter som fastklistrad vid instagram och facebook. Vill ha så mycket respons och gilla-markeringar som det bara går. 
 
Allt på instagram ska verka så maffigt, så wow. Det känns som att all denna ytlighet någonstans skapar avundsjuka. Att vi dagligen söker denna bekräftelse från andra, dagligen vill vi ha bekräftelse. Men varför är det så viktigt med denna bekräftelse? Har den ökat sen instagram startade, sen facebook kanske?
 
 
Har du nån gång känt;  varför gillar personen inte min bild men alla andras? Duger inte jag?
Undermedvetet sårar dessa communitys oss, kanske inte alla men många kan nog känna hat till instagram och facebook. Även om facebook inte är likadant som instagram så är det just dom där gilla-knapparna som ekar i ens huvud.
 
-Varför fick inte jag en gilla?
-Var inte redigeringen av bilden bra?
 
Försök koppla bort både instagram och facebook en vecka, eller bara en dag. Så kanske stressen om att få bekräftelse minskar, för jag tror ändå vi alltid söker bekräftelse. Men via dessa sociala medier så blir det så tydlgt och ytligt. Se på dig i spegeln och säg "FAN VAD BRA DU ÄR"..
 
 
 
- När ska vi börja ge varandra komplimanger utanför dessa communitys? 
 

Liknande inlägg

vad är rätt och vad är fel?!

Jag har varit mamma i lite mer än ett år nu. Jag har ett ansvar att lära mitt barn vad som jag anser är rätt eller fel. Vad jag anser är rätt uppfostran kanske inte du tycker är rätt. Jag har fått höra hur andra tycker och tänker. Hur dom tycker saker och ting är rätt. Och det är intressant och man lär sig alltid något av andra. Man kanske inte håller med i allt men vi människor kan nog inte alltid tycka exakt samma saker..
 
Men något jag tycker är helt sjukt är ändå hur mycket bvc påverkar oss föräldrar. Hur dom anser att vi bör leva och göra med våra barn. Att gröt och välling är något som är jätteviktigt. Jag anser inte gröt eller välling vara viktigt.
 
Då ger jag hellre Liam nånting mer stabilare och rejälare kost. Sen att man ska sluta med ersättning bara för han är ett år är också för mig sjukt. Då det är bra näring i det och sånt han behöver. Han får oftast ersättning vid läggdags och nån gång på natten. 
 
Vi valde ju även att börja med vanlig mat istället för burkmat. Liam vägrade burkmat och jag är faktiskt glad för det. Eftersom jag tycker det är roligare att få laga egen mat till honom som jag vet innehållit på. Sen har han även fått lära sig hantera mat på ett annat sätt. Eftersom jag slutade med pureer så fick han lära sig hantera bitar/stavar. Hur man ska tugga osv. Och det är, vad jag anser kan vara nyttigt för barn. 
 
 
Och burkmat är ju så himla lätt att bara värma i micron istället för att steka upp lite korv och mackaroner. Handlar det om att man är mer "bekväm" när man ger burkmat eller för att alla andra gör det? Sen pipmugg, det är också en ren bekvämlighet för oss föräldrar. Liam kan dricka ur vanlig mugg och är hur duktig suom helst. Han fick börja med ett shotglas som är i hans storlek som är lätt att greppa. 
 
Barn kan mer än vad vi faktiskt tror, det är vi som måste våga låta dom få testa på, låta dom få utforska. 
 
 
Sen dom är kurvorna barn ska följa för att se hur deras hälsa ser ut. Hur kan man se det på en kurva? Hur kan 1 kg mer eller mindre påverka hur deras välmående är? Ser inte vi föräldrar det? Hur kan en bvc-sköterska se det genom en kurva? Alla barn är olika och utvecklas på olika men rätt lika sätt men ändå i sin egna takt.
 
Bara för att normen anser att det ska vara så, så behöver inte DU tycka så. Du har en egen vilja, ett eget tänk. Du behöver inte göra som bvc anser att man bör göra. Följ din egna känsla, se hur ditt barn vill ha det, se hur han/hon upplever saker och ting.
 
 
Eftersom detta är mitt sätt att se på saker, så betyder inte det att det är rätt för dig..
 
 
 
Blogg listad på Bloggtoppen.se