bygga sänggavel..

Såhär rik har jag nog aldrig känt mig tidigare. Har kvar hälften av lönen å då är ändå alla räkningar betalda, som gick på dryga 7000 kronor. Ska försöka spara som sjutton nu. Vi var ju iväg till ångsågen igår och kollade spånskiva som vi behöver till bygget av sänggaveln men självklart var sågmaskinen trasig så kunde ej fått spånskivan sågad. Ja ja får vänta med den ett tag, kollade upp tyger iaf, fastnade för två stycken..
 
Nämen hur som haver så är jag på jobbet. Vi är på DFA istället för på verksamheten, rätt skönt. 

crazy cat lady

Löning på måndag och jag längtar.. Nu ska jag banne mig fixa en sänggavel, ska göra en själv. Sen få i ordning hemma. Så det blir lite mer som ett hem. Alltså få upp saker på väggarna osv. Det gör en sådan stor skillnad.
 
Katterna mår bra, Rocky den minsta har verkligen utvecklats. Från att ha varit konstant på vakt så har han börjat slappna av, första dagarna fick man knappt klappa honom innan han bet en, nu älskar han å bli klappad å myser som bara den.
 
Dexter och Dexy har tagit det jävligt bra, dock är väl Dexy mer på krigsfronten med Rocky än vad Dexter är. Så kul å se hur dom kan ändras, från att först hata varandra till att börja tycka om varandra.

Liknande inlägg

meningen med livet

Det som gör mest ont är ändå att veta att denna månad kunde vi blivit föräldrar, vi hade kunnat fira jul tillsammans som en familj och det är det som faktiskt gör ont. Att veta att det inte blir så. Jag som satt och kollade barnvagnar dagen innan beskedet, jag visste ju att någonting var fel men jag ville inte tro det, jag ville inte att det skulle vara sant. Mamma tror jag är inne i en depression. Vilket jag kanske ändå är men inte en sån farlig grad som jag läst om. Snarare är det väll mest jobbigt å se och läsa om alla som är gravida nu eller dom som fått sina bebisar nu i November. 
 
Jimmy känner ju också en prestationsångest men det är inte honom jag klandrar för att det inte tar sig, det är mig själv. Eftersom jag tänker på det. Jag förnekar hela tiden att jag inte tänker på det som förut men det gör jag, kanske inte lika som förut, då jag googlade allt. Så fort jag kände något googlade jag. Men visst, jag tänker på det men inte i samma grad som förut..
 
Ibland försöker jag intala mig att det kanske var bäst att jag fick missfall just då. Så jag hinner jobba, få en stadigare ekonomi. Men det är ändå inte roligt det som hände, det gör ändå ont som fan. 
 
Jag vet att vi kommer bli föräldrar men jag har inget tålamod att vänta mer. JAG ÄR REDO! 
Blogg listad på Bloggtoppen.se