Det är upp till mig
Redan igår kväll började jag känna mig nerstämd och få ångest över allt, vet inte varför jag fick det känner även så ännu. Nånting inom mig säger att jag vill gråta men inga tårar får jag fram. Vad det beror på vet jag inte, känns som att jag mår dåligt för ingenting. Jag vet att det mesta beror på skolan, det är nu jag börjar känna det där "åh varför pluggade jag inte" ja men det är ju liksom inte försent heller, men inte i tid. Så det gör allt jobbigt med tanke på att mina betyg från ettan är dåliga, samt de mesta nu från tvåan, ibland känns det som att jag vill börja om på ny kula, ta tag i allt och verkligen få det gjort men jag orkar inte börja om från början jag läser hellre ett extra år och tar igen allt jag missat allt jag behöver läsa upp. Mina betyg ligger på en tunn tråd och snart är det försent, snart går den där tunna tråden sönder. Så JAG måste börja göra nånting åt det. Och det är NU, inte sen, inget kanske, inte jag ska. Det är NU!
