Soffoos

 

 

Vilken stor omställning allt är. Saker rullar på men inte i den grad jag vill, Liam har nog tagit detta på ett sätt jag inte trodde han skulle. Eller så är han precis inne i en utveckligsfas i samband med Alicia kom. 

 

Oftast skriker han och bråkar med en, även om det inte är med avsikt från hans sida. Mitt humör börjar bli svårt att tygla och jag har väl tappat det några gånger. Känns bara som att jag och Liam bråkar. Jag känner mig som ett totalt monster mot honom, jag försöker verkligen hålla humöret men det brister..

 

Men annars är Liam hur go som helst med Alicia, pussar ofta på henne. Han är en stolt storebror med mycket känslor i sin lilla kropp. Tänk att från ha haft din mamma helt själv till att måste dela henne med en till, en som tar en massa uppmärksamhet. Men jag försöker allt vad jag kan att ge honom min tid när hon sover.

 

Jag mår så dåligt inombords att bråka med Liam, att inte riktigt räcka till när han behöver mig. Jag känner mig mest arg mot honom och det är inget jag vill. Jag vet ju att det blir lättare, jag måste hitta en balans, hjälpa Liam med sitt humör och ta det på rätt sätt och inte fel sätt. 

 

Han får absolut vara arg men inte kasta saker eller slåss, sen skrika är en sak vi båda måste skärpa oss med.

 

Fyfan, det är inte lätt som tvåbarnsmamma men inte fan byter jag bort detta mot något i världen <3