Motivation

Inget plus ännu men jag försöker tänka på annat även om jag vissa dagar vill gräva ner mig och bara tycka synd om mig själv. Men jag har sagt till mig själv att det får jag inte göra. Jag tänker inte komma in i samma gamla mönster och bli deppig, eller galen av detta kring graviditet. Det ska som komma "naturligt" inte genom en massa stress. Tiden är väl redo när kroppen är det. Kanske jag behöver gå ner i vikt innan jag kan bli gravid? Kanske jag måste börja tänka på hälsan?
 
Jag började bra, jag började träna men sen försvann det. VARFÖR? Hmmm, jag hatar å se det jag ser i spegeln varje morgon, jag hatar å se vad jag gjort mot min kropp, som en gång såg okej ut. Kanske för smal men ändå okej. Nu borde jag bara förbränna bort fettet jag har, bygga lite muskler. Jag borde det men motivationen? Nada.
 
Jaja..
Petra:

Förstår frustrationen. Man tänker hela tiden att man inte ska tänka på det utan ta det som det kommer. Men det är svårt riktigt jäkla svårt. <3

Svar: Det är ju det =/ Även om vi haft ett missfall med oss så finns tankarna ändå, tänk om vi inte kan osv. Det har gått 6 månader sedan missfallet, vi hade kunnat vara föräldrar denna månad. Vilket svider och gör ont i hjärtat. All lycka till er Petra <3
Sophie Isaksson

Kommentera inlägget här:
Blogg listad på Bloggtoppen.se