Sorgen
Ibland är det bära eller brista som gäller. Å just nu brast jag men tack vare en undebar vän så kunde jag prata ut, berätta om mina känslor och det var verkligen skönt. Jag gillar dock inte å belasta andra med mina problem eller bekymmer eftersom det känns som att dom inte ska behöva få höra på sånt. Även om jag själv är sån som gärna hjälper andra och lyssnar gärna när någon behöver prata.
Men det är viktigt och prata om hur man känner och mår. Man kan inte hålla in allt för länge, det orkar nog ingen människa. Detta jävla eko kring barn måste också få ett slut. Jag är ung, livet har väl bara börjat egentligen och tiden kommer. Jag vet ju själv att när tiden är mogen så kommer jag bli gravid och eftersom jag har en sådant tungt bagage just nu så stoppar det mig.
Även om jag vet att jag kommer älta detta igen och igen så är det ett sätt för mig att bearbeta sorgen jag ännu har och förmågan att kunna fortsätta framåt. Det låter bara så tjatigt att var och varannat inlägg så handlar det om hur less jag är osv. Men det är ju min blogg och jag skriver vad jag vill. Äh nu försöka blicka framåt, ta dagarna som dom kommer och börja andas. Se livet som en gåva, hitta tillbaka till mig själv.
