Soffoos

Det känns som att jag tjatar när jag nämner det hela tiden, det känns som att jag skryter varje gång jag tar upp det men det är inte så jag tänker, jag pushar mig själv, jag ger mig själv motivation till att förbättras, det är därför jag hela tiden nämner det. Att springa har börjat bli min vardag, som för ett år sen var min fiende. Det är därför jag oftast nämner det men det känns så skönt att kunna säga "ska ut och springa" och då verkligen springa. För ett år sen när jag skrev "ut och springa" så sprang jag kanske 100 meter sen var jag död, idag kan jag springa 5 kilometer utan och stanna. Jag är envis och jag ger inte upp, mitt mål är att orka en mil, mitt mål är att kunna springa i ett bra tempo. Jag har varit en soffpotatis, jag har varit den som käkat onyttigt och aldrig rört på mig, idag är jag den som försöker att lägga onyttigeterna i soporna och ta fram det nyttiga. För mig har motionen blivit en del av mig, en del av min vardag..